Minen beskriver lite hur jag känner inför mitt aktiva bloggande med två månaders mellanrum. Liksom, jag tänker ju på det betydligt oftare än jag kommer mig för att sätta mig framför datorn. Men bättre sent än aldrig är dagens motto, så nu kör vi!
Mio, detta smarta, snälla och ibland ack, så jobbiga barn, gav upphov till en smärre kris hos sin kära moder när förskolan började. Efter att ha varit så länge hemma med mig och Lio blev kontrasten så stor. Plötsligt skulle min förstfödde kastas in i detta livets oändliga schema med plikter och tidtabeller, nu var det slut på hemmamys.
Jonatan tog det mera med ro, och förskolebarnet själv var ju taggad. Fastän han ser ut att ha sålt smöret och tappat pengarna.
Har även sparkat fotboll. Här är det Team Londit som står i givakt, beredd att krossa motparten.
Lite oklart över vem som krossade vem, men det här var en av de absolut roligaste sakerna jag gjort denna sommar. Skit-tungt var det dessutom.
Det var firmafesten som var orsaken till alla dessa svettiga aktiviteter. Tyvärr kunde jag inte delta i SUPandet där ovan…
… på grund av den korta typen här ovan. Precis när jag skulle kasta mig ut på böljan den blå kom bebisen på att han lider av separationsångest från sin mamma och kan inte vara utom synhåll från mig under hela dagen.
Vi har även haft andra bebisekipage på besök. Linn med en rykande färsk fyra veckors bebis, och Sarah med en inte lika rykande färsk åtta veckors sådan. Förvirrningen när någon av dem grät, innan man tagit reda på om det var ens egen eller ej.
Jenni, som är expert på all form av sjalbärande och knytande av sjalar, var så snäll och kom för att upplysa oss mindre vetande. Hon hade några olika sjalar med, och man blev så inspirerad att bara knyta bebisen till sin kropp för alltid. Den eminenta testbebisen på bilden är dock min egen.
T.
Månaderna som gått
Lio fick börja använda hjälm när han var knappa åtta månader, för han blev så vild.
Drog sig upp på sina gelatinben och hade sådan fart på att jag tillbringade en och en halv månad genom att sitta på golvet bakom honom nästan konstant.
Hans kompis Elli är endast sju veckor yngre.
Lionel är en stor djurvän redan vid denna ringa ålder. Pekka är dock inte lika intressant som Baloo, eller ska vi säga Baloos svans. För några månader sedan kunde Baloos svans vara barnvakt flera timmar per dag. I något skede for Baloo till Brudskär, men hon fick snabbt komma tillbaka för det blev plötsligt så mycket mindre tid att göra annat när barnvakten var borta.
Sedan kom julen. Lionel borstade julgranen några gånger, men brydde sig konstigt nog inte desto mera om den.
Mio var dekoratör som vanligt.
Det var spännande tider för honom och väntan var lång.
Sedan var äntligen dagen D här. Vi firade två julaftnar förra året.
Mio var jultomte på julafton nr 1.
Julafton nr 2 nästa dag var alla som redan firat en gång lite trötta.
Men stämningen var topp ändå.
Gullet.
Kusinskaran i all sin prakt. Och Mio var inte tomte denna gång.
Mios faster Vicci fyller på nyårsafton. Vi hade en liten överraskning åt henne. Hela veckan hade hon angst, någon hade misslett henne att det kanske vankas vaksimning.
Men det var en lögn och hon var så lättad.
Hon fick en tatuering.
Några veckor senare hade en kompis till mig varit och tatuerat sig hos Casimir på Ritual Ink, och frågade sedan av Mio om han ska tatuera sig när han blir stor. Det skulle han, svaret kom utan tvekan: -“Jag ska tatuera “Vicci är bäst” i pannan!”
Sedan fyllde jag år. 35, förstår inte när jag hunnit bli så gammal? Mio och kusinen hann knappt stanna upp för en bild.
Bebisen i fadderns ömma vård.
Och Elli var på plats igen.
Elli var dock så glad över att få leka med Lio, så han grät största delen av tiden de var tillsammans eftersom han kände att hennes entusiasm var lite överväldigande.
Igår kom bebisen ur sin puppa och blev ett riktigt barn, han fyllde nämligen ett år!
Mästerbagarn som aldrig typ bakat i sitt liv, har också kommit ur sin puppa det gångna året, och svänger nuförtiden ihop hurudana fantastiska skapelser som helst. Snickerskakan med tusen olika frostings. Här skulle vara en emoji med solglasögon *cool*.
Mio och Vanessa lekte med Lionel och skrattade sig fördärvade över hans trix (eller dumhet?). Anyways, härliga stunder för mammahjärtat när även den yngsta börjar bli tillräckligt underhållande för att storebror ska orka leka med honom <3