Category Archives: Resor

Lite mera Rethymnon

Efter att bilresan ner till Åbo gick så bra även med den yngste, så bestämde vi oss för att även ta bilen ner till Helsingfors inför vårt supertidiga flyg till Grekland. Alla var smått trötta och konstiga vid det här laget.

De som hade åkt med sena tåget direkt till flygfältet var troligen ännu tröttare och konstigare.

Kepsen fram och bak som kusinen.

Själva flygresan gick över all förväntan med denhär knatten, han sov under både dit- och tillbakavägen. Dagen vi åkte hem hade han dessutom feber, så det kunde definitivt ha varit jobbigare att resa med bebis än vad det var.

Andra bebisen sov tack och lov i flyget även den.

Vi hade jättevackert väder hela resan, över + 30. Detta innebar att det var lite för varmt att röra sig med barnvagn dagtid, så vi fick hålla oss nära hotellet lite mera än vad som personligen föll mig i smaken. Jag skulle helst ströva omkring lite mera, pool-livet är inte riktigt min grej. Tack och lov hade vi typ 1,5 meter till stranden!

Lio stornjöt av värmen.

Mika såg glad ut också.

Vyn från vår balkong. Där var resten av klanen redan, både i vågorna och på solstolarna.

Mio lärde sig att simma för ett och ett halvt år sedan i Thailand, på sista dagen. Men i havet fick han inte vara utan simdynor.

Bebis fick dock vara utan blöja vid havet.

Det var ett enda pussande <3

Pappa såg fräsch ut.

Kanske hans korta karriär som krypskytt uppe i fortet som fick honom att skina upp.

Mio blev så till sig över kartan och fortet att moffa blev så illa tvungen att gå tillbaka med honom för att spana in de punkter vi hade missat. (När vi kom hem berättade han för sin pappa att han grävt upp en dödskalle här. Hoppas det inte var sant.)

Förstår inte hur han orkade, själv var man helt dö-slut efter att ha gått fyra heta kilometer dit ända från hotellet i gassande solsken.

Tjena, tjena, mittbena!

Men det var värt det. Mäktigt vilka monument man fick till för flera hundra år sedan.

Mio tände ett ljus för min fammo Rakel.

Här var han dock lagom morsk. Förvåningen när “statyn” började röra på sig, jag trodde jag skulle skratta ihjäl mig. Hoppas han inte fick några större trauman av denna världsomvälvande situation.

Det var det om den resan. Tack till medresenärerna, nästa år på nytt! (drömde en mardröm inatt om vi bokade en resa till Rhodos, så INTE dit)

T.

Posted in Resor | Tagged , , , | Leave a comment

Rethymnon, Kreta

I början på månaden åkte vi till Grekland med det här lilla gänget.

Badkillen var så mycket i vattnet att han nästan löstes upp.

Badbebisen skrattade högt åt vågorna och njöt av att vädra ädelstenarna på stranden. Han var så avslappnad att han till och med tog någon tupplur i solstolarna.

Jag drog mitt strå till stacken genom att uppmuntra offentlig amning.

Inte bara en gång, utan lite här och där så ofta det bara gick.

De här två var på sin fjärde gemensamma södernresa genom tiderna.

Mio passade alltid på att vila fötterna när vagnen blev ledig.

Jag och Nathalie hade lite photoshoot där i nåt skede.

Det gick väl lite sådär.

Men ändå helt okej.

Lio var mest på gott humör hela tiden. Iallafall när han var med moffa.

Värmen krävde att man tog mojitopaus alltid nu som då.

Some-mästaren var också med.

Och jag prövade de fulaste shortsen i världshistorien.

Mio hade nytt hår…

… och Lio not so much. Han sportade kiwi-looken.

T.

Posted in Resor | Tagged , , , | Leave a comment

Vikinglajven

I mitten på augusti styrde vi kosan ner mot Åbo för att infria ett löfte.

Det var ett löfte om en kryssning, i och med att Mio aldrig varit på färjan. I våras när dessa ord uttalades i något svagt ögonblick, kändes sommaren så avlägsen att jag kanske inte på riktigt tänkte att vi blir tvungna att faktiskt ta tag i saken.

Åka färja är nu kanske inte riktigt någonting jag hade gjort frivilligt, om vi säger så. Men ungen var entusiastisk så det räckte för oss alla!

Mika såg även han himla taggad ut.

Lio kanske inte hade någon aning om var han befann sig, men han imponerade med att vara belåten nästan hela vägen från Kokkola till Åbo. En fantastisk bebis, med andra ord.

Det finns ju inte så mycket annat att göra på båten än att köpa godis i tax freen och sedan äta det, så det blev ju kanske lite sugar high där i något skede.

Viking Grace anlände till Stockholm. Den ursprungliga tanken var att övernatta i Stockholm, men ingen orkade med en längre resa i det skede vi bestämde datum för kryssningen, vilket var typ någon dag före.

Han vaknade tidigt, tidigt, och låg med Ville Viking och tittade ut.

Första båtfrukosten.

Den mindre bebisen sov.

Det var sådär lite krispigt soligt på ett sånt vis att man just och just kunde sitta ute på däck.

Ser ju ut som glassväder på bild iallafall.

Lionel, det lilla hangökexet, var lika glad och nöjd hela resan.

De gånger jag fått sätta Mios hår i hästsvans är så få, att det var nödvändigt att dokumentera för all framtid. Det långa håret skulle även snart bli ett minne blott.

Mios kusin Vanessa hade även hon varit på Viking Grace typ en vecka tidigare, och hon hade berättat för Mio att det bästa med båtresan var Ville Viking Discot. Så dit måste vi ju absolut gå!

Discomannen tyckte det var så spännande att han gömde sig bakom mig under stolen, för han kände ju inte Ville Viking och blev blyg för honom. Rimlig attityd.

Vi tog igen det sedan när Ville Viking hade farit.

Mötet med Ville Viking tog säkerligen på krafterna, för Mio fick ta en tvångstupplur på eftermiddagen. Han tyckte även att det bästa med båtresan var när vi satt i hytten och såg på Wipeout.

Väl tillbaka i Åbo skulle Mio övernatta hos faster Vicci, så vi styrde kosan ditåt. Lio krafsade sin gudmor i ansiktet med ett leende på läpparna – förra gången de sågs började han gallskrika, så det var definitivt ett stort framsteg i deras förhållande.

Gandalf var lagom intresserad. Vi lämnade likväl ena barnet med Gandalf och resten av oss promenerade ett par kvarter bort till Park Hotel. Där vågade jag knappt gå på toaletten utan sällskap, för det var sådan American Horror Story-atmosfär över hela stället att jag nätt och jämnt kunde börja sova. Kan dock rekommendera, skräckupplevelsen slår ju definitivt de urtråkiga kedjehotellerna med hästlängder. Supervackra rum, dessutom!

Tummen upp för Vikinglajven och Åbo denna gång.

T.

Also posted in Mat för själen | Tagged , , , , , | Leave a comment

Levi i september.

Efter att vi hade stängt Hickarö för sommaren så stack vi till Levi för lite mixed-business-and-pleasure i några dagar. Mio var en duktig liten gris i bilen näääästan ända fram!

Väl där fick vi improvisera lite när det kom till trappan. Han hade lite svårt att förstå hur pappa kunde försvanna dit ner under golvet, fastän han själv inte fick gå dit.

Mio var dock entusiastisk över att fundera ut vad vi skulle börja hitta på och kom med broschyrer i högsta hugg.

Galna renen. Det lär ska vara där som det händer i Levi.

Backen. Inte många slalomåkare där inte.

Jonatan och jag brukar alltid köpa huvudbonader när vi är och reser. Han tyckte dock inte att mitt förslag var riktigt hans stil ändå.

Korven passade på att sova lite nu som då.

Vi var inte riktigt i tid till ruska, men lite färg hade börjat bryta sig fram här och där.

Snyggt hus. Men nej, vi bodde inte där.

Vatten.

Och vackra vyer.

Jag gjorde mat ibland.

Korv och sallad, hur lyxigt som helst.

Allt handlar ju om framförandet (notera senapen, liksom!!).

Mio var överlycklig över att sitta på en riktig stol som riktigt folk.

*stolt pappa myser*

Mycket bus hann vi med.

Och långa promenader.

Lite kikade vi på fastighetsförmedlingar också.

Det är aningen mer kuperat i Levi jämfört med Karleby.

Eller mycket mer.

Vi noterade lite kryptiska budskap. Eller, ganska rakt på sak kan man ju tycka att det här budskapet var nog.

Tack och lov blåste det så mycket att gondolliften var avstängd. Jag lider av enorm höjdskräck.

Mio hade fått nya vantar.

Vi hittade några byggnader i korvstorlek också.

Eftersom maskineriet var ur bruk så var det bara att ta till apostlahästarna och trava uppåt.

Svettigt värre!

Men det smakade minsann med mat efter den lilla vandringen. Den här förrätten fick dock åka tillbaka in i köket, för den var fortfarande fryst i mitten.

Mio vaknade förstås innan varmrätten hann komma in.

Han var genast redo att uträtta stordåd.

En riktig partyprisse som steg upp ur vagnen i Levi.

Det som åkt upp brukar oftast komma ner, samma med oss. Vi använde oss dock inte utav detta färdsätt.

Vi väntade på den lilla liften istället.

Det var endast blommorna som skiljde mig från avgrunden. Jag hade gärna övernattat där uppe under bar himmel istället för att kliva in i liften.

Ångesten..! Halvvägs ner kunde jag dock börja se mig omkring igen.

Väl nere regnade det.

Nästa dag körde vi upp till toppen.

Vackert, vackert.

Med renar och allt.

Så här brukar de bete sig.

Mio blev så till sig att han började gråta när han inte fick stiga ur vagnen och gå och klappa renarna.

Fy tusan om jag hade varit tvungen att komma ända hit med gondollift..!

Samma tänkte förmodligen renen.

Det var en vacker dag med sol och moln om vartannat.

Och den friska luften gav oss en trött liten kille.

Så trött att mamma och pappa fick äta sin sista måltid helt på tumis. Det var en rolig liten tripp, synd att Lappland ligger så långt borta bara.

T.

Also posted in Djur och natur, Ettåringen. | Tagged , , | 1 Comment

Mios första resa.

I april var Mio för första gången på sin lite längre resa. Vi for med Jonatan på kurs till Helsingfors, och åkte både tåg, spårvagn och buss, samt bodde på hotell!

Det råkade sig så väl att vi bodde i Malm, så Mio och jag kunde strutta iväg med barnvagnen genom skogen för att komma till Malins och Janis.

Elis välkomnade oss genast i dörren.

Mio, som inte hade så många bebiskompisar ännu, tyckte han var lite väl påflugen till en början.

Och var hemskt förundrad över majsbågarna som Elis gav till honom.

När båda ungarna lyckades tajma sina eftermiddagslurar passade Malin och jag på att lyxa till det med lite vin till middagen.

Elis var märkbart besviken över Mios rasande takt hit och dit, och hängde inte alls med i sin sälframfart. Han hade tydligen studerat tekniken aktivt hela dagen, för nästa dag hade han både stigit upp och lärt sig att krypa!

Gunghästen var rolig.

Sen blev det entrecôte à la Jonatan.

Vi begav oss också till Berghäll.

Mio älskade all happening.

Vårt mål var Torkelbacken.

Där bor tant Ciin och Mikko.

Mio gullade lite med dem båda.

Och lät Ciin hålla i flaskan.

Kula caféer i Berghäll.

Mio prövade en hatt.

Och charmade brudar på restaurang Sivuplee.

Tjingeling i city!

Sedan träffade han farbror Jussi för första gången på Strindbergs.

Det råkade vara hans födelsedag så vi for på middag till Gastone.

Förrätten.

Tuppen.

Barnet i vagnen.

Vi.

Usch, usch!

Sen blev det natt i storstan.

Men inte för nattens marodörer.

På tåget hem sov han iallafall nästan hela vägen.

Väl hemma återgick allt till det vanliga.

Och vi ser fram emot nästa gång.

T.

Also posted in Äventyr, Bebisen | Tagged , , , | Leave a comment

Ett veckoslut i Helsingfors

På fredagen kom vi fram till Helsingfors och båtmässan.

Vi var trötta, men glada. Skrattade så högt att de förmodligen hörde oss ända till andra våningen.

Efter att ha checkat in på Hotell Glo drog jag vidare för ett litet mellanmål på Vespa.

Där skålade jag i bubbelvatten med forna arbetskollegor. Ami och Agneta är nog två av de mest fantastiska och visa kvinnor jag någonsin träffat.

Nästan som Sex and the City. Jag gav dem varsin Karleby-turistbroschyr och de blev så imponerade att vi bestämde att de kommer och gästar ett veckoslut i juni.

Sen dök Jonatan upp och vi fortsatte med middag i källaren med ett lite större sällskap. Bland andra var Emma och Tommi på plats.

En trerätters middag för tio personer är ju ingenting utan ett tal. Jag är ju inte den som är den, så jag klingade i glaset och höll ett – vad jag gärna skulle kalla för inspirerande – tal.

Det var det inte, men David applåderade artigt ändå.

Ciin var också där.

Och Annika.

Jussi fick vara vinsmakare.

Efter ett tummen upp skålade jag och Malin med honom.

Vi hade hemskt roligt.

Maten var dock mindre rolig, fast den såg smarrig ut.

Men vår kypare var förstående och räknade bort ena biffen från räkningen.

Annika och jag träffades faktiskt första gången i Frankrike på språkläger år 2000. Sedan studerade vi tillsammans i Hanken.

Då passar det sig bra att man smakar lite på varandras Crème Brûlée, som var en aning för mycket brûlée.

Efter en fyra timmars middag och ytterligare några timmar på en annan restaurang kom vi tillbaka till hotellet och kunde inte hitta nyckeln. Men vi fick en ny.

Nästa dag kom Malin och hämtade oss från centrum.

Som jag hade väntat på att få träffa Elis igen.

Han var ingen liten bebis längre.

Malin och Jani har ett fantastiskt vackert hus som de renoverat.

Jonatan försökte ta en tupplur, men han tyckte vi tjattrade så mycket att han inte kunde sova. Kanske därav det lite förvridna leendet..?

Elis hjälpte mig att öppna paketet från Marimekko som Mio fick av farbror Jussi.

Och sen såg jag på när Malin stekte middag åt oss innan vi hoppade på tåget hemåt.

Det var ett sådant fantastiskt roligt veckoslut som vi fick tillbringa med flera av våra favoritmänniskor. Förstås bjöd vi dem alla på fest på Brudskär i augusti, men vi hoppas ju på att träffas innan dess. Tusen tack alla vänner för det ypperliga sällskapet! Vi ses snart igen.

T & J.

Also posted in Äventyr | Tagged | Leave a comment

Att segla över Stilla havet

Jonatan har seglat en hel del under de senaste åren. En av de första längre seglatserna han var med på startade från Hawaii 2006 och gick över Stilla havet.

Han har lovat att berätta lite om den. Om vulkanen på Vanuatu, tsunamivarningen på Fiji, och alla goda tonfiskarna.

Det kommer att se ut ungefär så här.

T.

Also posted in Äventyr | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Vår resa till Turkiet

Vi var ju till Turkiet här för en tid sedan. Närmare bestämt i mitten av novembermånad, riktigt precis lägligt, tyckte vi, eftersom vi missade turistsäsongen med en vecka.

Vi steg upp mitt i natten och hoppade på tåget till Helsingfors. Som vanligt hade vi endast handbagage med oss.

Efter en lång resa, som blev ännu längre än tänkt på grund av att vi missade vår connecting flight i Istanbul, anlände vi trötta och griniga till Antalya mitt i natten – igen.

Vi tyckte inte riktigt om Antalya. Staden och människorna kändes ogästvänliga, och fördomar kändes inte som ett så fult ord längre.

Men vi åt väldigt gott i gamla stan…

… och beställde in flera efterrätter än nödvändigt.

Vårt hotell kunde man dock inte klaga på. Utsikten från vårt rum på nittonde våningen i Marmara Beach and Resort hotel var ganska tjohejsan!

Vi hade en egen strand där.

Man gick in i ett litet hus där man beställde upp hissen.

Med hissen åkte man sedan ner i underjorden till en lång, trång gång.

Där var beachen!

Fastän det var nästan + 30 grader hela veckan var vattnet ganska kallt.

För att vi inte skulle tappa bort varandra i miljonstaden hade Jonatan blått på sin tröja…

… och jag hade rosa på min.

En dag åkte vi till den historiska staden Perge.

Jonatan var glad, för vi spelade in en fantastisk Indiana Jones-film där.

Indiana Jones var gravid i femtonde veckan och orkade inte riktigt hoppa så smidigt som sig bör för en äventyrare.

Badhusen var något alldeles extra. Vi har mycket att se på vår nästa resa till Turkiet.

I gamla stan i Antalya finns en restaurang som heter Seraser. Gå dit, gå dit, gå dit.

I Antalya museum finns mycket intressant, så som döda människor och sånt.

För att inte tala om en massa statyer och grejer som man hittat i Perge. Det var nog något helt annat att vara på museibesök när man visste exakt varifrån föremålen kommit.

Detta var också något helt annat.

Nice shoes.

En dag åkte vi till Mahmutlar för att se på bostäder.

Det ligger nära Alanya och syns från uppifrån slottet.

Vi fortsatte filma vår Indiana Jones-film och skrattade så mycket att vi tänkte trilla ner från berget.

Väl nere åt vi varsin fantastisk kycklingrätt. Krögaren garanterade pengarna tillbaka ifall vi inte tyckte om hans mat, men det gjorde vi.

På kvällarna stupade vi i säng efter en omgång i den heta turkiska ångbastun nere i hotellets spa-avdelning.

Så flög vi till Istanbul.

Där såldes så mycket tröjor och kläder och skor att man bara gapade ibland.

Vi åkte spårvagn in till turistcentrum.

Där såg vi Blåa moskéen, Hagia Sophia och murarna till kejsarens palats, Topkapi palace.

På den turistiga restaurangen där vi åt brydde man sig inte så mycket, utan efter klagomål värmde man upp den kalla pajen i mikron och lämnade ett fingeravtryck i glassbollen som man lyfte tillbaka på pajen. Det var nog lite äckligt, men jag åt upp glassen ändå.

Det finns en massa regler för hur man ska bete sig i en moské.

Därför såg jag ut såhär med mina skor i en påse.

Men oj, vilket vackert hantverk!

Synd att vi inte hade mera tid i Istanbul. Denhär gången.

Trafiken var ganska livlig. Sjuuuukt livlig. Att sitta i taxi, som oftast var säkerhetsbältlösa, var ett äventyr i sig som borde mätta även de mest adrenalintörstande äventyrare.

Alla resor har sitt slut, och så även denna. Fast vi var nog inte alls sugna på att åka hem till ett novembertrist Finland.

Vart ska vi åka näst?

T.

Also posted in Äventyr | Tagged , , , , , , , | 6 Comments

Den turkiska djurfaunan

När man åker till Turkiet kan man vara beredd på att stöta på ett ganska stort och varierande urval från djurriket. Nedan följer några exempel för att säkra framtida resenärers förväntningar och förberedelser.

Djur: Katt.

Det här är Osman. Han befann sig på den fina restaurangen Seraser i gamla delen av Antalya. Två kvällar i rad såg vi till att hans lilla mage var full som våra. Han var dock ganska självisk, för det spelade ingen roll hur mycket gott vi gav honom, man fick ändå inte klappa hans päls. X antal av denna djursort kan förväntas dyka upp vid vilken som helst restaurang.

Djur: Hundvalp.

Den här lilla typen kom och pratade med oss vid den arkeologiska sajten Perge. Honom fick man klappa hur mycket man ville. För ytterligare referenser bifogar jag en bild av hundvalpens syskon.

Där. Vuxna varianter är lika vanliga i stadsmiljöerna som de gula taxibilarna utan säkerhetsbälten i baksätet.

Djur: Får.

Även funna bland ruinerna i Perge. Huruvida fåren också var antika står fortfarande oklart. Ganska ovanliga i stadsmiljö.

Djur: Get.

Inte långt ifrån de pergeiska fåren stod denna stiliga getmor. Vem som kom först, geten eller fåren, förblev också ett mysterium.

Djur: Huvudlöst lejon.

Lejonet hade stelnat i ett huvudlöst språng på det arkeologiska muséet i Antalya.

Djur: Ko.

Mamma Mu stod och idisslade vid en vägkant i Mahmutlar, som ligger ca 10 km öster om Alanya. Hon hade även en kompis som såg likadan ut.

Djur: Fåglar.

Dessa bevingade kreaturer är storstadsbon. Här kretsar de kring Hagia Sophia, katedralen i Konstantinopel. Möjligheten finns att även de var turister, för de hade en otrolig likhet med de förbannade fiskmåsarna som sket ner vår brygga i somras.

Detta inlägg får bifogas till turkiska reseguider med källhänvisning utan författarens skriftliga tillstånd.

T.

Also posted in Äventyr, Djur och natur | Tagged , , , , , , , , | 2 Comments

Turkisk peppar och turkisk yoghurt?

Vi gick in till Karleby resebyrå idag för att prata lite med Kimmo. Han sålde oss en alldeles finemang resa till Madeira här tidigare i år.

Såååå, det sade bara *pang-tjoff* och så blev det visst som så att vi åker till Turkiet på onsdagen. Vi brukar inte riktigt ha några långa planeringssessioner innan vi åker någonstans. Det har väl både sina för- och nackdelar kan man säga. Mest fördelar nog.

Det lär vara 25 grader där borta i Turkland fortfarande.

T.

Also posted in Allmänna iakttagelser, Äventyr | Tagged , , , | 5 Comments

Once upon a time in France

I Frankrike spanade vi bland annat in lite building sites och sådant.

Samt några stränder med Pyrenéerna i bakgrunden.

Vi såg också en massa vinodlingar där i södra Frankrike.

Vilket ju betydde att man var tvungen att smaka på det lokala vinet för att inte framstå som okulturell.

För kulturella försökte vi vara.

Jonatan embraced the french culture så mycket att han till och med försökte lära sig franska på bara några dagar.

Det fanns också musselodlingar utanför Sète.

Kanske sådana här?

Vi såg måsar stora som hus.

Och tyskar som hade stupat i kriget.

En dag hann vi till och med till la plage.

Där kunde man sova i lugn och ro.

Det här är Sète, the Venice of Languedoc.

I Montpellier funderade vi på att köpa ett slott.

Men vi nöjde oss med att hoppa lite istället.

Samt härma några statyer.

Sen åt vi varsin crêpe och åkte hem till Finland.

T.

 

Also posted in Äventyr, Mat för själen | Tagged , , , , | Leave a comment

La vie en rose

T & J.

Also posted in Fotografering | Tagged , , , | 1 Comment

Bienvenue à Montpellier

Eftersom vi hade en intensiv rundvandring i Sète igår, så kunde vi strunta i miljöerna kring vårt härbärge idag. Istället hoppade vi på tåget till appearently den åttonde största staden i Frankrike, Montpellier. Detta påstående är dock baserat på hörsägen, eftersom steget till att kontrollera bakgrundsfakta är lite för stort i skrivande stund. Inte riktigt som om man skulle bry sig i såna petitesser som fakta här i la France inte.

Montpellier var najs – inget mera, inget mindre. Lite vad man kunde förvänta sig. En fransk stad, helt enkelt. Fina byggnader, rent och snyggt med turismens sus och dus väldigt närvarande, även om det inte är högsäsong. Vissa historiska monument man tvunget skulle gå igenom – and that’s it. C’est ça.

Men Frankrike is da shit. Da Shit.

Väckning klockan fem imorgon för förmodligen – än en gång – tretton timmars hemresa till la Finlande.

Man fantiserar ju lite om att missa flyget.

T & J.

Also posted in Äventyr | Tagged , , , | 1 Comment