Category Archives: Vardagliga saker

Sommarn

Sommaren kom i något skede, efter en kall och snöig junibörjan. Till och med lillråttan fick blotta sina spiror för solens värmande strålar.

Det varade ju i och för sig inte länge, vi kan låta en vissnad lilja representera allas våra vissnade sinnesstämningar när kylan erövrade den finska sommaren.

Bebisen fick ett nytt gym hemma hos mormor och morfar. Han matchade så bra med underlaget den där ena dagen att hade han varit utan huvud så hade man inte ens sett bebisen.

Lionel har blivit morfars unge och sitter mest i morfars famn när vi är till Såka och hälsar på.

Fadder Nathalies famn duger nog också, och i fredags satt hon barnvakt hela halva kvällen när jag och Mika var på lite rajtantajtan till Mustakari Memories.

Det har druckits en hel del kaffe.

Och oftast är Mios och Lionels kusiner alla samlade under samma tak.

Jag var på Lindas bebis dop, denna högtidliga händelse tog även den plats i Såka-centrum.

Men vi har nog också varit hemma en hel del och inte bara ut på språng.

Både chillat…

… och busat.

Första så kallade sommarmånaden är till ända, och denne pys har ännu 1,5 månader sommarlov kvar, hurra!

T.

Also posted in Bebis nr 2, Sexåringen | Tagged , , | Leave a comment

Barn-burnout

Eftersom sommaren lyser med sin frånvaro illustrerar vi detta inlägg med en semesterbild från Parga, Grekland.

Stora barnet började sitt sommarlov i onsdags, fastän det känns mera som höstlov när man tittar ut. Denna vecka har jag för första gången, sedan jag inledde moderskapsledigheten, tänkt på hur lugnt och skönt det skulle vara att få åka till jobbet om dagarna. Kombinationen 6-åring + bebis har totalt dränerat mig på energi, och tålamodet har trytit inte bara en gång per timme dag. Idag åkte Baloo och Mio till Brudskär, bebisen sover, och det är så lugnt att jag knappt vågar tro att det är sant. Hurra. Hade jag inte haft stallet att åka till om kvällarna hade jag förmodligen slitit mitt hår i något skede.

Tur att jag inte gjorde det, för jag skulle inte passa som flintskallig.

T.

Also posted in Allmänna iakttagelser, Sexåringen | Tagged , , , | Leave a comment

En lugn dag

Ibland kommer de där dagarna då allt bara flyter på och stressnivån ligger stadigt kring noll. Hjärnan ligger sval och startklar i sin håla hela dagen när det inte finns någon som överhettat den ännu. Det händer ganska sällan.

Bebis ligger snällt och sover i soffan, han matchar underlaget i skönt grönt. Han vaknar utan skrik och gymmar snällt på i babygymmet hur länge som helst. Till och med överflödet som kläms ut i blöjan hålls i blöjan, och bodyn klarar sig utan kontaminering ända till kvällen.

I fåtöljen sitter en gravid kvinna och förgyller dagen i flera timmar tills det är dags att åka med bebisen förbi dagis efter storebror och sedan till mommos. Mommo råkar ha älgfärsbiffar, mina absoluta favoriter någonsin, i stekpannan precis när vi kommer, och kusinerna som bor grannar far ut och sparkar boll med Mio. Senare får man ett meddelande att de begagnade pinnstolarna i originaltappning jag suktat efter och bjudit på blev mina för en struntsumma.

Det är sådana dagar man drömmer om de andra dagarna när hjärnan kokar redan innan klockan blivit tolv, alla andra i huset vägrar samarbeta, vädret är skit, och tidtabellen rasade direkt från morgonen.

T.

Also posted in Allmänna iakttagelser, Hot stuff | Leave a comment

Lill-Råttan

Idag blir Lionel 12 veckor och skrattade högt åt mig för första gången riktigt ordentligt igår. Det gick alltså 11 veckor och 6 dagar innan han insåg hur rolig jag är. Mio säger att jag inte får kalla honom för Limpan, för det låter så fult. “- Du kan kalla honom för Lill-Råttan!”, föreslog han istället och gav mig kalla kårar.

Ikväll ska Lill-Råttans moder fira tolv veckor som tvåbarnsmamma med lite rajtantajtan på stan. Har sett fram emot detta i snart ett år. Förmodligen är jag hemma klockan nio och mina höga förväntningar på en lång kväll med prat och skratt försvinner som en extrastor blöjleverans trycker sig ut längs ryggen på bebis. Oonz oonz.

T.

Also posted in Bebis nr 2 | Tagged , | Leave a comment

Första maj

Dagen före första maj var en vit dag. Inte i den bemärkelsen att man inte förtärde alkohol, utan allt var täckt av snö. Tror det snöade nästan hela dagen.

Nästa dag såg det lite bättre ut, och vi fick gäster redan på förmiddagen. Dessa tre ungar, en bebis och två kvinnor packade en picknickväska och åkte iväg till Meripuisto. Picknickväskan gav vi oss själva pluspoäng för; vi kände oss som riktigt duktiga mammor.

Meripuisto har förmodligen den bästa lekparken i stan. Förutöver klättergrejen här så finns där ett megasjörövarskepp med rutschkanor och grejer, plus en spindelgunga. Tyvärr brukar där oftast råda en svinkall blåst.

Väl hemkomna fick barnen titta på Netflix en stund medan El Pizzamästariano, dvs. jag, svängde ihop tre olika pizzor så där lite i förbifarten.

Mio gav full poäng för denna dag, och de pluspoängen skriver jag upp i mitt mentala mamma-poäng-block, för att i stunder som denna jämna ut dem mot minuspoängen jag får när jag är “dummaste mamma” och snart sex-åringen i ett känsloutbrott får gå ner på sitt rum och där somnar under tiden ilskan skingrar sig.

Han tajmade iallafall med bebisens sovstund, så tummen upp för det iallafall.

T.

Also posted in Femåringen, Mat för kroppen | Tagged , , | Leave a comment

En påsklördag med påskharen

I vårt sällskap idag hade vi en påskhare som var så kär, så kär att det enligt egen utsago kom hjärtan från hans ögon. “Mamma, vet du hur kär jag är i Anna Puu? Jag är så kär att mina ögon blir som hjärtan och det kommer små hjärtan flygande ur dem!”. 

Påskharen lät dock inte kärleken stå i vägen för dagens viktigaste uppgift – att dela ut de tre påskbreven han med stor möda ritade på fem minuter för två dagar sedan.

Lite ställd blev han när andra före honom tydligen hade sjungit.

Färden fortsatte och alla påskbreven blev utdelade.

Sedan skördade påskharen frukten av dagens insats.

Alla var dock inte nöjda och belåtna, utan man kunde ana en slöja av besvikelse som skuggade den yngstes sköna anletsdrag. Kanske påskmåltiden inte var till tillfredsställelse, eller så kanske någon svängde honom för hastigt bort från något intressant mönster på väggen, men han somnade dock ganska snabbt efter denna känslosvallning. Glad påsk!

T.

Also posted in Femåringen | Tagged , | Leave a comment

Tiden som rann iväg

Livet som hemma-mamma med bebis känns definitivt mer bekvämt den här gången. Det beror förmodligen delvis på att omställningen inte är så stor med andra barnet – man har ju redan någon som man försöker hålla vid liv varje dag, liksom, plus relativt enkel bebis (=sover gott de flesta nätter), samt att det är sista chansen att få ha första barnet hemma i större utsträckning innan höstens förskolestart utgör början på ett livslångt schema med tider att hålla de flesta vardagsmorgnar.

Men alltså hur är det möjligt att vissa dagar tar slut innan man uträttat en enda vettig grej? Aldrig tidigare har tiden runnit iväg i en sådan fart! En planerar exempelvis att göra någonting som innebär att bebis, barn och en själv ska utfodras och kläs på innan kl tolv, och om allt går som det ska så kanske man kommit sig utanför dörren två-tre timmar senare än planerat och vips blev det kväll och man är iallafall nöjd över att man orkade byta body på bebis, samt att man bara tappade tålamodet två gånger med det större barnet.

Och på det viset gick de första åtta veckorna med Mios lillebror.

T. 

Also posted in Allmänna iakttagelser, Bebis nr 2 | Leave a comment

Grönt är skönt

20140520-181123.jpg

Där ute blev det sommar på riktigt. Det grönskade till och brorsdottern som skulle vara några nätter fick akut pollenallergi, som förvärrades av våra djur, och åkte hem. Mio är naken igen och alla fönster är oppe.

Barnet och jag ligger i soffan med varsin iPad. Det känns mera okej att skapa sig en stund av lugn och ro genom digitala tidsfördriv åt lillsnorren, efter att vi fastslagit en lång cykeltur lite senare. Jag kompenserar mina brister som Internetsurfande förälder genom att utlova hundraprocentig kvalitetstid som friskusmamma om en l i t e n stund.

– Det här är inte alls något hemskt, säger Mio vid val av Youtube-video. Dags att ingripa.

T.

Also posted in Brudskär-Morsiussaari, Tvååringen. | Tagged , , | Leave a comment

Påsk

DSC_9289

Mio, som inte är någon liten bebis längre, tyckte det var roligt att skala ägg på påsklördagen. Lite konstigt var det förmodligen, någon hade pratat om häxor och påskharar också, men han nickade och log och ville förmodligen inte att vi skulle bli förlägna över vår dumhet.

DSC_9291

Han skalade och skalade, tills det bara var ett perfekt vitt ägg kvar.

DSC_9296

Värpt av en chokladhöna!

DSC_9301DSC_9313Sen blev det påskhäxeri. Hos Malenas hade påskharen varit och kakkat ut ett folieägg i trädgården. Sådana citykaniner finns det i Neristan.

DSC_9318

Sedan bar det av till Såka. Förväntningarna var höga efter att lillkarln hade insett att man inte behövde göra annat än att visa upp sig för att få godis i kaffekannan.

DSC_9319

Han var väntad.

DSC_9338

Kusinen hade grott mustasch.

DSC_9337

Tonåringarna tog selfies med det vackra barnet, som jag producerat.

DSC_9335

Parbild.

DSC_9324

Gruppbild. De två i mitten var inte utklädda. Tror jag.

paskagg

Mera chokladägg, denhär gången med hål i.

DSC_9342

Tack och lov somnade han i bilen så man slapp den värsta sockerfyllan.

T.   

Also posted in Tvååringen. | Tagged , | Leave a comment

Kusiner och rom.

DSC_6950

Mio är en såndär som gör vad som helst för någon sötsak. Vår nattgäst förstod att utnyttja situationen.

DSC_6953

På fredagen var det kalasdags. Vår avkomma var inte riktigt on top of his game. Han har tydligen börjat dissa middagsluren på dagis ibland, och då ser man ut så här.

DSC_6960

Dock inget som inte en powernap kan åtgärda. Han drog till med en serenad åt födelsedagsbarnet som uppmuntrande bänkade sig på första parkett.

DSC_6963

Några av barnen hade varit med om lite bedrövligheter, men inte kan man ju låta en liten spik i handen sätta stopp för festligheterna.

DSC_6965

Under min livstid har jag förmodligen inte flirtat så enträget med någon som med den här unge mannen, men jag får bara kalla handen om och om igen. Tydligen har han en preferens för blondiner, så det ger ju onekligen lite förtröstan.

kakan on Make A Gif

Kakdags. Ljusen blev blåsta (hehe) och alla kunde börja snaska.

DSC_6980

Kakan var ett konstverk för sig. Lättlurad som jag är trodde jag faktiskt att värdinnan slängt ihop den själv under dagen…

DSC_7001

Tur att jag oftast umgås med smartare människor än jag själv.

DSC_7016

Jonatan rafsade dock lite snabbt ihop sånahär härligheter som han hittade i den enorma 3.2 kilos siken som hoppade upp i båten på veckoslutet. Alltså nom-nom, det här är något jag kunde leva på resten av livet. Har säkert ätit 300 gr sikrom själv under helgen.

DSC_7006

Mio tog glatt emot och smaskade i sig, tills han såg vad det var jag lurat i honom. Det ser ju kanske inte så aptitligt ut.

DSC_6934

Så här brukar det se ut om kvällarna. Och jaa, det är vårt barn som börjat riva tapeten i vårt sovrum utan att konsultera med oss först. “Kan arbeta självständigt och tar egna initiativ”.

T.

Also posted in Tvååringen. | Tagged , , , , , | 2 Comments

Plommon.

Ni vet när man stöter på den halvbekante grannen i närbutiken och sådär lite i förbifarten kastar ur sig ett “du letar efter saft?”, eftersom han står vid safthyllan, och man vill ju framstå som en trevlig och lättsam typ, och han säger att han faktiskt letar efter plommon på burk och jag börjar hjälpa honom att leta, medan han fortsätter förklara att han äter dem varje dag och kan inte vara utan dem och diskussionen plötsligt svänger över den där gränsen när båda samtidigt inser vad det är vi egentligen pratar om.

Awkwaaaard.

T.

Also posted in Allmänna iakttagelser | Tagged , | Leave a comment

Julafton 2012.

Julafton började hos Jonatans föräldrar redan från morgonen. Julgranen var pyntad och fin…

… liksom julbordet.

Jonatan såg fram emot att fylla magen både på längden och på bredden.

Både med julgröt med smöröga och annat gott.

Farmor gjorde misstaget att ge en sked gröt från sin egen tallrik åt Mio, och när man väl smakat på socker och kanel så kan blåbärsgröten gå och dra något gammalt över sig..!

Plötsligt började det smälla i knutarna!

Och Mio stod öga mot öga med tomten.

Tomten var en aning gå-på:ig, tyckte han nog.

Sedan fick han öppna julklappar med faster Mema.

Men det var faster Vicci som fick hans ögon att börja stå i skallen på honom.

Hon hittade nämligen en Ferrari i en av hans klappar!

Sedan lämnade Mio kvar för lek och bus…

… och Baloo gäspade…

… medan jag och Jonatan for iväg till Kvikant efter en sista-minuten-gran som Jonatan och Wili sågat ner dagen innan. Störst är inte alltid vackrast, kunde vi konstatera.

 

Bästa granen vi nånsin haft.

När vi kom tillbaka hade Mio tjocklåren framme och sprang som vanligt omkring utan blöja hos farmor.

Nästa julbord fanns i Såka.

Där fanns det tomtar i alla storlekar.

Fast mycket större än dessa gick inte att finna.

Några praktexemplar.

Lugnet inför stormen.

Sedan kom han som alla väntat på.

Själv grät jag när tomten kom då jag var liten, men de är väl modigare nuförtiden. Eller snällare?

Mio började genast slita upp paketen, även andras.

Vi kör med Nikon i den här grenen av familjen.

Tomtens skägg var snyggt.

En till av kvällens höjdpunkter, en mopo!

Jonatan drog en liten trudelutt. En man med många talanger.

Buset fortsatte.

Törsten släcktes.

Och pepparkakorna från förra året noterades åter.

Inte för att vi nu kanske var hungriga direkt, men så att vi inte skulle bli..?

Det här radarparet har blivit som ler och långhalm. Springer efter varann och härjar, den ena värre än den andra. Såååå roligt att se på!

Tack familjerna för i år igen!

T

Also posted in Mat för själen | Tagged , , , , , | Leave a comment

Man kan inte alltid vara helt hundra.

Ibland återkommer de där stunderna lite för ofta då man sätter paddan i ena handen på barnet, och en låda russin i den andra. Det innebär dock att man kan dammsuga eller göra andra tråkiga hushållssysslor utan att samtidigt vara en entertainer. Eller så kan man sitta ner med en kopp kaffe och bara njuta för sig själv en liten stund.

Njuta, samtidigt som räven får mat.

Och gullebarnet som glatt smaskar i sig sina ussin

Jag tänker ändå att det måste vara himla skönt, även som liten korv, att komma hem efter kaoset på dagis, snaska på nåt gott, och bara få stänga bort omvärlden en liten liten stund och försvinna in i något pedagogiskt spel och bara fokusera.

T.

Also posted in Ettåringen. | Tagged , , , | 3 Comments