Det här med de här hästarna igen

Idag kan man säga att jag uppnådde målet jag såg framför mina ögon när jag bestämde mig för att bli med häst. Det var att återigen rida ute i skogen längs de otaliga sandvägar som finns mellan Såka och Kronoby. Men det är inte själva händelsen – ridakten – i sig som är eftersträvansvärt, utan själva känslan som infinner sig när man är där ute på hästryggen med många kilometer skog mellan sig själv och omvärlden. Jag finner det nästan omöjligt att fundera på något annat än interaktionen mellan häst och människa då jag rider. Det är väldigt meditativt. För att inte tala om hur mäktigt det känns att kunna samarbeta med ett så kraftfullt djur som en häst till den grad att den lyder ens minsta uppmaning.

Sen var det förvisso ett ganska mysigt avbrott när Jonatan skickade en bild på Mios choko-explosion i blöjan som så där passande hade inträffat då mamma var borta på rajtantajtan.

T.

This entry was posted in Djur och natur, Mat för själen, Sport and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

3 Comments

  1. K
    Posted July 17, 2011 at 21:33 | Permalink

    Jaaaa, precis så är det!!! 🙂 och de vägarna är underbara, bor intill dem på andra sidan 😉

  2. Tanja
    Posted July 17, 2011 at 21:38 | Permalink

    Jag tog mig inte längre än till det där stället var de tar sand idag, men ännu en dag kommer jag ut till andra sidan – känner till vägarna som min egen bakficka fast jag inte varit där på tretton år. Kanske vi dyker upp hos er en dag!

  3. K
    Posted July 17, 2011 at 22:22 | Permalink

    🙂 Kom GÄRNA och hälsa på!!! 🙂

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>