Tiden som rann iväg

Livet som hemma-mamma med bebis känns definitivt mer bekvämt den här gången. Det beror förmodligen delvis på att omställningen inte är så stor med andra barnet – man har ju redan någon som man försöker hålla vid liv varje dag, liksom, plus relativt enkel bebis (=sover gott de flesta nätter), samt att det är sista chansen att få ha första barnet hemma i större utsträckning innan höstens förskolestart utgör början på ett livslångt schema med tider att hålla de flesta vardagsmorgnar.

Men alltså hur är det möjligt att vissa dagar tar slut innan man uträttat en enda vettig grej? Aldrig tidigare har tiden runnit iväg i en sådan fart! En planerar exempelvis att göra någonting som innebär att bebis, barn och en själv ska utfodras och kläs på innan kl tolv, och om allt går som det ska så kanske man kommit sig utanför dörren två-tre timmar senare än planerat och vips blev det kväll och man är iallafall nöjd över att man orkade byta body på bebis, samt att man bara tappade tålamodet två gånger med det större barnet.

Och på det viset gick de första åtta veckorna med Mios lillebror.

T. 

This entry was posted in Allmänna iakttagelser, Bebis nr 2, Vardagliga saker. Bookmark the permalink. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>