Vikinglajven

I mitten på augusti styrde vi kosan ner mot Åbo för att infria ett löfte.

Det var ett löfte om en kryssning, i och med att Mio aldrig varit på färjan. I våras när dessa ord uttalades i något svagt ögonblick, kändes sommaren så avlägsen att jag kanske inte på riktigt tänkte att vi blir tvungna att faktiskt ta tag i saken.

Åka färja är nu kanske inte riktigt någonting jag hade gjort frivilligt, om vi säger så. Men ungen var entusiastisk så det räckte för oss alla!

Mika såg även han himla taggad ut.

Lio kanske inte hade någon aning om var han befann sig, men han imponerade med att vara belåten nästan hela vägen från Kokkola till Åbo. En fantastisk bebis, med andra ord.

Det finns ju inte så mycket annat att göra på båten än att köpa godis i tax freen och sedan äta det, så det blev ju kanske lite sugar high där i något skede.

Viking Grace anlände till Stockholm. Den ursprungliga tanken var att övernatta i Stockholm, men ingen orkade med en längre resa i det skede vi bestämde datum för kryssningen, vilket var typ någon dag före.

Han vaknade tidigt, tidigt, och låg med Ville Viking och tittade ut.

Första båtfrukosten.

Den mindre bebisen sov.

Det var sådär lite krispigt soligt på ett sånt vis att man just och just kunde sitta ute på däck.

Ser ju ut som glassväder på bild iallafall.

Lionel, det lilla hangökexet, var lika glad och nöjd hela resan.

De gånger jag fått sätta Mios hår i hästsvans är så få, att det var nödvändigt att dokumentera för all framtid. Det långa håret skulle även snart bli ett minne blott.

Mios kusin Vanessa hade även hon varit på Viking Grace typ en vecka tidigare, och hon hade berättat för Mio att det bästa med båtresan var Ville Viking Discot. Så dit måste vi ju absolut gå!

Discomannen tyckte det var så spännande att han gömde sig bakom mig under stolen, för han kände ju inte Ville Viking och blev blyg för honom. Rimlig attityd.

Vi tog igen det sedan när Ville Viking hade farit.

Mötet med Ville Viking tog säkerligen på krafterna, för Mio fick ta en tvångstupplur på eftermiddagen. Han tyckte även att det bästa med båtresan var när vi satt i hytten och såg på Wipeout.

Väl tillbaka i Åbo skulle Mio övernatta hos faster Vicci, så vi styrde kosan ditåt. Lio krafsade sin gudmor i ansiktet med ett leende på läpparna – förra gången de sågs började han gallskrika, så det var definitivt ett stort framsteg i deras förhållande.

Gandalf var lagom intresserad. Vi lämnade likväl ena barnet med Gandalf och resten av oss promenerade ett par kvarter bort till Park Hotel. Där vågade jag knappt gå på toaletten utan sällskap, för det var sådan American Horror Story-atmosfär över hela stället att jag nätt och jämnt kunde börja sova. Kan dock rekommendera, skräckupplevelsen slår ju definitivt de urtråkiga kedjehotellerna med hästlängder. Supervackra rum, dessutom!

Tummen upp för Vikinglajven och Åbo denna gång.

T.

This entry was posted in Mat för själen, Resor and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>