Hänt i veckan

Lill-typen här fann sina händer för några dagar sedan när han låg på skötbordet i allsköns ro och lät någon annan ta hand om hans avföring. Plötsligt dök händerna opp i hans synfält, och han var den mest överraskade bebisen genom tiderna.

Jag har också fotat för ett roligt projekt, det var naket och det var kallt. Tack och lov fick fotografen ha kläderna på iallafall.

Hjärnan bakom projektet, Heidi, hittas bland annat på EcoSalon RUSKA i Jakobstad. Hon gör till och med hennatatueringar.

Idag var dagen som storebror på eget initiativ började leka med lillebror. Det var ganska mysigt för mammahjärtat.

Baloo har chillat. Det är det hon är bäst på.

Ikväll kom jag sent hem från stallet. Hungrig som jag var svängde jag ihop en sen middag (i Frankrike äter de också middag runt 21-22-tiden, sådetså), jag bara mmmmm så snaskar vi till blomkålen och broccolin till en liten puré a la Pizzamästaren, och på den grekiska salladen slingrar vi lite hemmagjord kastiké, som de säger på finska.

Jag noterar också att texten flyter mycket bättre efter att jag tömt vinglaset på bilden ovan. Ska sätta bakom örat till nästa gång.

T.

Posted in Bebis nr 2, Femåringen, Fotografering, Mat för kroppen | Tagged , | Leave a comment

Pelegrino

Världens bästa ponny Erk gick bort senhösten 2015, och då började jag och Linda leta efter en värdig efterföljare. Vi hade några bestämda krav som hästen ifråga skulle uppfylla, varav det viktigaste kravet var att den skulle vara stor och supersnygg.

Och en sådan fann vi.

Men Lill-Pelle är inte bara snygg och ståtlig och smilar upp sig för kameror. Han är också snäll, känslig och har fantastiska steg. Ibland är det som att flyta fram på ett rosa moln när han lyckas få till galoppen sådär riktigt bra.

I torsdags var det hoppträning på agendan. Hoppryttaren i Team Pelle är Sini, Lindas syster.

Pelle är ett sportigt halvblod, som tidigare bodde i Hämeenkyrö. Han har tidigare deltagit i fälttävlan, så småhinder som dessa är ju ingen match för honom.

Han hoppar fast med ögonen stängda om det krävs!

Han blir dock lite väl entusiastisk ibland, så det är kanske däri som den största utmaningen sitter. Pelle ser ett hinder och blir som en elefant i en godisskål.

Nu har han dock lugnat ner sig litegrann, eftersom Sini regelbundet har hoppat med honom. Nöjd häst och nöjd Sini!

T.

Posted in Djur och natur, Hot stuff | Tagged , , | Leave a comment

Första maj

Dagen före första maj var en vit dag. Inte i den bemärkelsen att man inte förtärde alkohol, utan allt var täckt av snö. Tror det snöade nästan hela dagen.

Nästa dag såg det lite bättre ut, och vi fick gäster redan på förmiddagen. Dessa tre ungar, en bebis och två kvinnor packade en picknickväska och åkte iväg till Meripuisto. Picknickväskan gav vi oss själva pluspoäng för; vi kände oss som riktigt duktiga mammor.

Meripuisto har förmodligen den bästa lekparken i stan. Förutöver klättergrejen här så finns där ett megasjörövarskepp med rutschkanor och grejer, plus en spindelgunga. Tyvärr brukar där oftast råda en svinkall blåst.

Väl hemkomna fick barnen titta på Netflix en stund medan El Pizzamästariano, dvs. jag, svängde ihop tre olika pizzor så där lite i förbifarten.

Mio gav full poäng för denna dag, och de pluspoängen skriver jag upp i mitt mentala mamma-poäng-block, för att i stunder som denna jämna ut dem mot minuspoängen jag får när jag är “dummaste mamma” och snart sex-åringen i ett känsloutbrott får gå ner på sitt rum och där somnar under tiden ilskan skingrar sig.

Han tajmade iallafall med bebisens sovstund, så tummen upp för det iallafall.

T.

Posted in Femåringen, Mat för kroppen, Vardagliga saker | Tagged , , | Leave a comment

Födelsedagsfest

Mitt lilla gudbarn firades igår. Det är 17 år sedan jag träffade henne för första gången i en lägenhet i Jakobstad, själv 17 år gammal då och förälskad i en bebis för första gången någonsin.

Bebisarna har blivit flera sedan dess, men nog är det någonting speciellt med den första.

Mio ger tummen upp åt kusinerna, han älskar födelsedagsfesterna i Såka. Ännu mera älskar han sina egna födelsedagsfester, och om en månad är det dags!

Vi gick inte direkt hungriga därifrån.

Lionel vaknade och gick som ett vandringspris från famn till famn. Morbrodern avstod dock efter att bebisen fick läckage.

Dessa små fjantar kunde nog förse hela Såka med energi om man på något vis bara kunde utvinna den.

Ljuddämpare för barn under skolåldern vore också hot stuff just nu, finns det någon nätbutik som säljer, månne?

T.

Posted in Hot stuff, Mat för kroppen | Tagged , | Leave a comment

Delad vårdnad

Det här med delad vårdnad om barn och diverse husdjur har definitivt sina fördelar. Ta lilla Bejbi-Loo här som exempel. Världens finaste och snällaste lilla ärthjärna, men halleluja vad hon kan vara jobbig ibland. Framförallt hårmängden som lossar under vissa årstider – man kunde täcka och värma upp en hel by på Grönland med de mängder päls som Baloo fäller! Istället kan man då skicka vovven till Brudskär. För att inte tala om hur skönt det är att inte själv behöva dejourera med trosbyten under hela springturen.

Sedan när man haft snyggt och prydligt i huset i någon vecka, så börjar man igen sakna lilla Bejbi-Loo och bryr sig inte om rena golv längre – lagom till att den andra vårdnadshavaren håller på att få fnatt.

T.

Posted in Allmänna iakttagelser, Djur och natur | Tagged , | Leave a comment

Lionel, tvåmånaders bejbin

Här är då två-månaders-limpan i hela sin skönhet. Han är ett mycket aktivt och rörligt litet barnabörjan, och jag tror inte att det tar länge innan han svänger sig runt första gången. Han ler lätt, men skrattar inte riktigt på riktigt ännu. Just nu är han superkär i mig, och vill ofta se mig djupt i ögonen när han äter. Ifall jag inte alltid noterar denna kärleksförklaring påkallar han ofta min uppmärksamhet med små kärleksfulla gurgelljud innan han nöjt återupptar ätandet med ett stort leende så länge jag ser på.

På tal om ätandet, så har han alltid varit framme vid matbordet när det vankats föda. Födelsevikten, som normalt brukar gå ner i början, hann börja svänga uppåt innan vi ens lämnat sjukhuset. I ansiktet har han lite torra utslag, som dock lugnar ner sig så länge de hålls insmorda.

Humöret svänger dock från 0 till 100 på en sekund, och då är det bara att ta en tupplur. Det här gick dock inte, för han kunde inte sluta att prata med kossan som hänger uppe i vagnen så det blev att flytta sig till soffan. Bäst sover han ute i vagnen, men vissa dagar orkar man bara inte – det här var en sådan dag.

Pekka har inget med detta inlägg att göra, men han råkade ligga framme och skräpa så vi kan ju fortsätta på katt-temat!

T.

Posted in Bebis nr 2, Djur och natur | Tagged | Leave a comment

Inte bara vi som fått bebis

Plötsligt rann åter en vecka förbi, och fräsch som en nyponros indränkt i diverse mjölkspyor sätter man sig ner framför datorn för att blogga, och varje tyst sekund är en seger. Det är nämligen mera regel än undantag att bebis vaknar så fort man satt sig ner för att avnjuta Morgonkaffet.

Till denna bebisens mamma gav jag bland annat en termomugg för att förhindra att kaffet hinner bli kallt varje morgon när nykomlingen så småningom utvecklat sin kafferadar. Jag kunde inte tro att vår Lionel varit så här liten för bara två månader sedan, men de råkade ha exakt samma födelsevikt så faktum kvarstår.

Han kändes helt plötsligt enorm, som redan ordentligt fyller ut byxorna med sina små, saftiga sumobrottarlår.

Även i detta hushåll finns en stolt storebror. Eller stolt och stolt, när man just har fyllt två så är det kanske inte riktigt hela tiden så tjohejsan med en ny lillasyster..!

Om det fanns jaktprov för barn skulle Mio vara en champion, för han kan nosa sig till en Playstation på 3 kms avstånd.

Risto-katten ser på en med sitt visa anlete, vars ögon inte alls avslöjar att han just legat på vår skötväska och slickat på oanvända blöjor och annat smått och gott. Men Risto har för inte alltför länge sedan förlorat sin kompanjon Pasi, så han är ursäktad.

T.

Posted in Bebis nr 2, Hot stuff | Tagged , , | 2 Comments

Nya intressen

Efter att jag blivit med bebis vaknade jag plötsligt upp en dag och fantiserade om vilka olika maträtter jag skulle kocka i veckan som kommer. Det har aldrig hänt sig förut. Villigt tog jag över den förut hatade veckohandlingen vid Prisma och botaniserar nuförtiden bland hyllorna som värsta gourmanden.

Jag har återupptäckt halloumin som fantastiskt tillägg i sallader. Nuförtiden finns den dessutom även som ekologisk – det ekologiska utbudet överlag är ganska bra vid Prisma.

Från att senast ha gjort hemlagad pizza i högstadiet har jag utvecklats till en pizzamästare, som gladeligen slänger ihop två olika pizzor varje veckoslut. Först var det lite drygt att arbeta ut degen, men efter att jag införskaffade en kavel underlättade detta arbetsmoment avsevärt..! Framförallt är min rökt kassler-getost pizza värt att nämna här.

Med självförtroendet på topp i köket tänkte jag igår lite nonchalant svänga ihop några semlor. Tog fram Marthas kokbok och alla ingredienser – som nuförtiden finns i mina lådor och inte bara på butikshyllan – och började baka.

Någonting hände under processens gång och mina semlor blev så fruktansvärt hårda och tunga. Efter att ha skrattat så tårarna rann över hur fula dessa brödklimpar var, så ställde jag ändå in dem i ugnen.

Receptet fick jag av Runa Melander, men goda råd hade verkligen suttit fint.

Sambon åt dock med god aptit, men jag tror kanske det var mest för att vara snäll. Efter att ha konsulterat x antal människor som faktiskt brukar baka, vet jag dock varför mina bröd mest påminde om guldtackor (viktmässigt), och kommer att försöka på nytt inom en nära framtid. Pizzamästaren lät sig inte nedslås av detta lilla missöde!

T.

Posted in Mat för kroppen | Tagged , | Leave a comment

En påsklördag med påskharen

I vårt sällskap idag hade vi en påskhare som var så kär, så kär att det enligt egen utsago kom hjärtan från hans ögon. “Mamma, vet du hur kär jag är i Anna Puu? Jag är så kär att mina ögon blir som hjärtan och det kommer små hjärtan flygande ur dem!”. 

Påskharen lät dock inte kärleken stå i vägen för dagens viktigaste uppgift – att dela ut de tre påskbreven han med stor möda ritade på fem minuter för två dagar sedan.

Lite ställd blev han när andra före honom tydligen hade sjungit.

Färden fortsatte och alla påskbreven blev utdelade.

Sedan skördade påskharen frukten av dagens insats.

Alla var dock inte nöjda och belåtna, utan man kunde ana en slöja av besvikelse som skuggade den yngstes sköna anletsdrag. Kanske påskmåltiden inte var till tillfredsställelse, eller så kanske någon svängde honom för hastigt bort från något intressant mönster på väggen, men han somnade dock ganska snabbt efter denna känslosvallning. Glad påsk!

T.

Posted in Femåringen, Vardagliga saker | Tagged , | Leave a comment

Tiden som rann iväg

Livet som hemma-mamma med bebis känns definitivt mer bekvämt den här gången. Det beror förmodligen delvis på att omställningen inte är så stor med andra barnet – man har ju redan någon som man försöker hålla vid liv varje dag, liksom, plus relativt enkel bebis (=sover gott de flesta nätter), samt att det är sista chansen att få ha första barnet hemma i större utsträckning innan höstens förskolestart utgör början på ett livslångt schema med tider att hålla de flesta vardagsmorgnar.

Men alltså hur är det möjligt att vissa dagar tar slut innan man uträttat en enda vettig grej? Aldrig tidigare har tiden runnit iväg i en sådan fart! En planerar exempelvis att göra någonting som innebär att bebis, barn och en själv ska utfodras och kläs på innan kl tolv, och om allt går som det ska så kanske man kommit sig utanför dörren två-tre timmar senare än planerat och vips blev det kväll och man är iallafall nöjd över att man orkade byta body på bebis, samt att man bara tappade tålamodet två gånger med det större barnet.

Och på det viset gick de första åtta veckorna med Mios lillebror.

T. 

Posted in Allmänna iakttagelser, Bebis nr 2, Vardagliga saker | Leave a comment

Nya rum

Ungefär en månad innan bebisen dök upp, så förberedde vi genom att plocka ihop Mios gamla pinnsäng och installerade den så att bebisen skulle vara inom bekvämt räckhåll sedan när den behagade anlända. Stora barnet blev glad över ommöblerandet, eftersom pinnsängen råkade vara just lika lång som han är. Detta lyckliga sammanträffande ledde till att jag fick en snart 6-årig bebis som nattgäst i pinnsängen, som sedan efter babyns ankomst byttes ut mot Mios egen säng, för att ingen skulle känna sig åsidosatt. Pinnsängen stod tom och fräsch i hans rum, och fyra pers plus katten och hunden sov gott alla tillsammans i ett sovrum som i princip bestod av 3 m säng och minimalt med golvyta.

Två månader senare fick jag nog och mutade motiverade Mio med att sedan när han flyttar tillbaka i sitt eget rum så får han min gamla laptop. Han hann inte ens blinka innan han i själ och hjärta redan hade lämnat min sida nattetid, för att bo – inte bara i eget rum – utan i storebror-rummet lite längre bort.

Som extra motivationsfaktor skippade vi gästrummet och gjorde istället ett lek- och spelrum utav Mios gamla rum. Som utav en händelse kan man även se på Netflix där.

Som utav en händelse finns det också bara en fåtölj där med mitt namn på.

T.

Posted in Femåringen, Hus och hem | Tagged | Leave a comment

Nya bebisen

En torsdag i februari, fyra dagar efter beräknat förlossningsdatum, när jag och Mio i allsköns ro hade varit till stallet och skött stallsbestyren, åkt via Såka för att hälsa på min moder och fader, och sedan ännu svängt förbi Suomalainen kirjakauppa för att köpa något pyssel åt Mio, så blev det plötsligt dags att börja föda – innan Mio ens hade byggt sitt papp-skelett klart!

En sådan här perfekt liten avkomma dök upp 17.2.2017 kl. 17.01. Dendär ynka minuten som hade utgjort skillnaden mellan sensation och “nästan” kommer att förfölja mig för alltid.

Mio kom med sin pappa för att besiktiga lillebror dagen därpå. En viss besvikelse gick inte riktigt att dölja: ” – Hur kan bebisen vara så liten när din mage var så stor, mamma?” och vi väntar redan med spänning på när bebisen börjar krypa. En stolt storebror var det ändå som lämnade sjukhuset, och den långa väntan var äntligen över.

Några dagar senare lämnade även bebisen sjukhuset, och livet som tvåbarnsmamma började.

T.

Posted in Bebis nr 2 | Tagged , , | Leave a comment

Hello!

Hello, it’s me! I was wondering if after all these years you’d like to meet? To go over everything?

Jaa, jag hade då tänkt börja blogga igen. Så att det så. Tjingeling på er, sådär tre-fyra år senare! Känns ju kanske lite ansträngt detta första inlägg. Men riktigt snart kan vi fortsätta som om ingenting hade hänt.

Hello, how are you? It’s so typical of me to talk about myself, I’m sorry. I hope that you’re well!

T. 

Posted in Allmänna iakttagelser | Leave a comment