Tag Archives: gravid

Graviditetsdepression

För cirka ett år sedan var jag gravid med Mio i 28:e veckan. Jag kommer ihåg att cirka två veckor där mellan veckorna 26-28 var bra och sköna veckor, och därav var jag ganska glad på bilden ovan. Tyvärr räckte det inte så länge.

För en tid sedan träffade jag en av mina terapeutväninnor, som är specialutbildad inom många olika områden, och vi diskuterade min graviditet. Hon uppmuntrade mig att skriva om det, och efter att ha funderat på saken lite så tänkte jag göra det idag. Det mesta står nämligen att finna på Internet; jag visste allt om graviditeten och de olika trimestrarna, vad som hände med fostret och med min egen kropp, hur förlossningen skulle gå till och de olika alternativen man hade, samt möjliga händelseförlopp och komplikationer som kunde uppstå. Man kommer relativt lätt över information om hur deprimerad man kan bli efter förlossningen, så kallad baby blues, och hur vanligt detta är. Men hur mycket man än letar så hittar man ingenting om hur ledsen och ångestfylld man kan vara över att i nio månader gå omkring och bära på ett liv inom sig, ett liv som är så kärt och efterlängtat, men som man inte vet hur man ska hantera så länge det växer i ens livmoder.

När man är gravid frågar de flesta om hur det känns, hur man mår och när barnet ska komma. Men om man mår fysiskt ganska okej, och inte spyr vitt och brett omkring sig, så ska man inte må dåligt. Så är det bara. Man ska vara glad och lycklig och stråla, punkt. Om man öppet berättar om hur mycket man hatar situationen, hur hemskt dåligt man mår och hur man bara vill krypa ur kroppen med magen eftersom man har en sådan ångest över att vara fast i en kropp som har en inneboende i sig – då får man gång på gång bekräftelse på att man inte får känna så, eftersom “det är en sådan kort tid” och “alla går igenom de samma nio månaderna, så är det bara”. För att inte tala om den där typiska uppmaningen att det gäller att njuta av graviditeten nu så länge den varar, för sen..! Att få en uppmaning om att njuta av något som man just beskrivit som någonting oerhört ångestframkallande får en att undra lite. 

Jag har alltid varit en självständig, självsäker och optimistisk person. Även när det varit som värst har jag alltid kunnat blicka framåt och konstatera att det säkert ordnar sig, att det bara gäller att rida ut stormen. Därför var jag mycket chockerad över de känslor av depression och ångest som uppfyllde mig under graviditeten, och, ärligt sagt, överred alla lyckokänslor över barnet som skulle komma. Otaliga är de gånger när jag grät hysteriskt flera timmar i sträck över att inte kunna ta mig bort från den gravida kropp jag var fast i. Sista månaden försökte jag bokstavligen sova bort, eftersom det var en sådan pina att vara vaken och medveten. Jag hade även mycket konkreta känslor av att bokstavligen vilja klösa mig ut. Ganska allvarligt, kan jag tycka.

Så här i efterhand när man har fått lite mera perspektiv, så känner jag mig mycket besviken på rådgivningen. Är det inte deras uppgift att vara ett stöd för väntande familjer? Hur mycket jag än försökte förklara hur jag kände för min rådgivningstant, så kändes det mest bara som om hon ville släta över situationen. Frågade de samma frågorna varje gång, och hoppades tydligt på att jag skulle sluta få henne att känna sig obekväm genom att faktiskt säga som det var. Till slut gjorde jag ju precis det, och svarade genom att säga sådant som jag visste hon ville höra.

Vad skulle ha hjälpt mig då? Det är svårt att säga, men jag antar att bekräftelse skulle ha hjälpt ganska långt. Bekräftelse på att det jag säger är sant. Att man psykiskt kan må så dåligt när man är gravid. Helt utan orsak. Bekräftelse på att det jag upplever under min graviditet är min sanning, istället för att försöka övertyga mig om att det jag känner helt enkelt inte kan stämma.

Dagen efter att den vackraste och underbaraste bebisen i hela världen hade fötts, kunde jag titta mig själv i spegeln och konstatera att jag var mig själv igen. Den lättnaden var så ofantligt stor att jag red på euforin den gav upphov till i flera månader. Och då hade jag dessutom en liten Mio att njuta av.

Orsaken till att jag ville berätta om det här är den att jag skulle ha gett mycket för att själv få läsa en sådan här berättelse när jag var mitt uppe i det. Bara insikten om att någon annan, om det så vore en endaste människa på hela jordklotet, visste precis vad jag gick igenom, skulle ha varit guld värd.

T.

Posted in Gravid, Hot stuff | Also tagged , , , , | 39 Comments

Första gången

Barnet.

Mannen.

Hunden.

Entrecôten.

Gräddsåsen.

V i n e t.

Och njutningen.

T.

Posted in Brudskär-Morsiussaari, Mat för kroppen, Mat för själen | Also tagged , , , , | Leave a comment

Tips från coachen: Spädbarnstiden

Jag sitter fortfarande och pantar på karamellen. Det är nästan så att man kunde tro att jag tycker att det är så roligt att vara smällgravid att jag vill fortsätta vara det till tidernas ände.

Så är det förstås inte. Jag börjar nästan tolka bebins uteblivna nedkomst som tidiga tecken på olydnad.

För övrigt kom jag över några små nyttiga tips för nyblivna föräldrar som en start på vägen.

Matnyttig information för oss med husdjur.

Plus lite allmänt bondförnuft för dem som inte besitter den naturligt.

T.

Posted in Gravid, Tips från coachen | Also tagged , , , | 4 Comments

Radioskugga

Inte mycket nytt att rapportera här från Brudskär. Nästan som om vi hamnat i radioskugga med tanke på den icke-existerande bloggaktiviteten.

Men jag kan berätta att det har sina orsaker.

Eller en. Stor. Min tillvaro är mestadels en enda lång väntan nu på att den lilla människan ska börja ta sig därifrån. Jag när till och med en önskan om att missa kvällens guldmatch på grund av barnafödsel.

Vi kan ge barnet namnet Granlund Björndahl isåfall.

T.

Posted in Gravid | Also tagged , , , , | 2 Comments

Where is the fatso?

T & J.

Posted in Gravid | Also tagged , , , , , , , , , | Leave a comment

Jordens dragningskraft

Jordens dragningskraft har sagt sitt, bebisen har sjunkit nedåt och den gravida kvinnan har inte känt sig så här smal och smidig sedan början av decembermånad. Det går att äta, andas, sova, sitta och till och med dra på sig skorna utan större problem.

Halleluja.

T.

Posted in Gravid | Also tagged , , | 3 Comments

Köttbullar med lingonsylt

Jag har ju inte tyckt mig ha några så kallade gravid cravings under de senaste sju månaderna. Jag har inte känt någon lust att äta varken blomjord, bananer eller slicka på cementväggar.

Så en morgon när jag börjar steka köttbullar för femte gången på en vecka – klockan halv tio på förmiddagen – slår det mig att jag kanske snöat in mig på dessa bruna guldklimpar lite mera än vad som kan anses normalt. Hursomhaver, cravings eller inte, bästa köttbullarna firrar man ihop så som följer.

Man plockar fram köttfärs, i mitt fall älgköttfärs, varav hälften gärna får vara grisköttfärs för det smarriga fettets skull – tips från svärmor.

Man slänger köttfärsen i en skål tillsammans med ett ägg och en burk créme fraiche. Blanda, blanda, blanda.

Samt peppra, salta, peppra, salta!

I smeten pressar man sedan ner två knapriga vitlöksklyftor, alternativt en gigantisk sådan.

Så formar man smeten enligt eget önskemål. Jag valde det traditionella, runda köttbullsformatet.

Här slänger vi bullarna i stekpannorna. Kom ihåg att man inte kan använda för mycket smör.

I det här skedet kan det vara att man kommer ihåg att lingonsylten är slut. Då tar man fram två påsar lingon ur frysen och slänger ner i en kastrull.

Det bör se ut ungefär så här.

Under tiden som lingonen svalnar och överförs till en gammal glasburk, bör köttbullarna ligga och svettas på låg värme i pannan med lock. Man kan gärna tillsätta lite smör.

Sen dukar man upp bullarna på ett fat med lingonsylt och lite créme fraiche. Inmundigas gärna tillsammans med ett stort glas mjölk.

T.

Posted in Brudskär-Morsiussaari, Gravid, Mat för kroppen | Also tagged , , , , , , | 6 Comments

En dagens

T.

Posted in Djur och natur, Gravid | Also tagged , , , | 4 Comments

Vecka 28

T.

Posted in Gravid | Also tagged , , , | Leave a comment

Växtspurt

Den här sista tiden har människan i min mage haft en riktig växtspurt, känns det som. Det spänner och drar åt alla håll och kanter, som om man försökte blåsa upp en ballong som inte riktigt vill bli större.

Jonatan ser förvånad ut ibland när han ser på mig, precis som om han skulle ha glömt att min nuvarande kroppshydda är lite mer fluffig i kanterna än vad den brukar vara. Sen ler han brett och säger: “Nej, men! Vilken stor mage du har fått!”.

Vi har också börjat förbereda oss så smått för bebisens ankomst. Förra veckan köpte vi både barnvagn och segelbåt, men det är kanske främst det första alternativet som direkt kan kopplas ihop med barnafödande. Vi skuffade ivrigt fram och tillbaka några gånger och ställde den sedan i sovrummet.

Ganska kul, faktiskt.

T.

Posted in Gravid | Also tagged , , , | 2 Comments

“Du ska njuta av den här tiden”

Jag, som säkert mången annan, har alltid tyckt att gravida kvinnor ser så vackra ut. Kanske har det något att göra med det mirakulösa i att en liten människa kan växa i någons mage, eller kanske är det bara den nästintill perfekta runda formen på själva magen som ser så fin ut?

Förmodligen genom att plussa ihop två och två har jag därav alltid utgått ifrån att det säkert är ganska mysigt att gå omkring med den där fina magen. Eller som någon sade, det är okej att se tjock ut när man väntar barn.

På något vänster var jag helt oförberedd på den här känslan av att vara fast i en kropp som blir större, tröttare och framförallt klumpigare, och som dessutom ger mig huvudvärk och illamående i tid och otid. Att det sedan är lite fult att säga att man inte trivs i sitt välsignade tillstånd gör ju inte saken bättre. –Du ska njuta av den här tiden, säger dom. För sedan har du inte tid med någonting mera.

Men nej, jag kan inte vänta på att den här tiden är förbi och bebisen är färdigruvad och det är dags för den att komma ut. Och jo, jag ämnar fortfarande ha kvar egna intressen och hobbyn efter att jag blivit förälder. Peppe skriver bra angående detta.

Vad jag ville ha sagt är att det är okej att inte trivas som gravid. Tack och lov lyckas min fina make hålla mig glad och nöjd ändå.

T.

Posted in Gravid | Also tagged , , , , , | 3 Comments